Transkribering

• 00:00Kärleken till djur är min likhet. Jag älskar djur lika mycket som Sara är.
• 00:07Jag tror bara på vår onlikhet. Hon tycker ju inte om mig. Hon är ju lite rädd för honom. Jag älskar henne större.
• 00:15Gud, du var ju jätteledsen. Mellan varje tagning så gick du bort.
• 00:20Hon började ricka i honom. Han blev ju inte skadad eller någonting, men han blev ju ändå så.
• 00:25Han är ju så duktig i texten också.
• 00:27Ja, han blev liksom tillsagd. Han bara, vad är det som är fel?
• 00:30Så satt vi där och rickade i honom.
• 00:32Mellan varje tagning så bara, förlåt.
• 00:34Nej, och största likheten är väl just det där med att hon är lite rädd för honom.
• 00:40Hon är ju lite rädd för honom.
• 00:42Hon är ju lite rädd för honom.
• 00:44Mellan varje tagning så bara, förlåt.
• 00:46Nej, och största likheten är väl just det där med att mellan mig och Felice försöka hitta sig själv.
• 00:57Att vi är lite lika i våra osäkerheter med vem man är och hur man ser ut.
• 01:03Det har alltid varit en stor grej för mig, att jag har inte varit bekväm med min klocka år innan.
• 01:08Nu är jag, tack och lov, mycket mer bekväm i det.
• 01:11Men uppenbarligen inte helt hundra än.
• 01:13Och det får ju bara ta sin tid.
• 01:15Men det har ju också Felice hjälpt mig väldigt mycket med.
• 01:18För att hon har gjort en resa genom hela serien.
• 01:20Där hon till slut blir lite mer, hon kan ta, så hon säger emot sina föräldrar lite.
• 01:25Vilket är ett väldigt stort steg för henne.
• 01:27Att säga, nej nu är det nog, jag kan inte ha det här.
• 01:29Så, nej.
• 01:31Hon säger, fråga den.
• 01:33Och det var väl någonstans där jag också insåg att.
• 01:37Man är som man är och man ska vara glad för det man har.
• 01:40Och jag är ju vacker som jag är liksom.
• 01:43Alltså, jag finns ju så.
• 01:45Så nu är det själva valet i alla fall.
• 01:47Att ha plats.
• 01:49Så.
• 02:07Yes!
• 02:15Hur skönt var Assa?
• 02:23Nej, alltså för mig var det jätte, jätteviktigt att spegla Aspergen bra.
• 02:27För jag har själv Aspergen.
• 02:29Så det var väldigt viktigt för mig att det skulle vara en rättvis spegling.
• 02:32Och en rättvis tolkning.
• 02:34Jag kan själv bli ledsen över att det.
• 02:37När jag växte upp, jag hade ingen aning om vad det var.
• 02:39Jag fick diagnosen väldigt sent.
• 02:41Och då jag hade ingen aning om det var.
• 02:45Det var ingen.
• 02:47Om det fanns en karaktär som hade autism.
• 02:49Eller ATS-spektrumet som det heter nu.
• 02:51Så var det någonting man gjorde narr av.
• 02:56Och för mig var det väldigt viktigt att göra en rättvis tolkning.
• 03:00Och att det inte behövde vara liksom en big deal.
• 03:03Och det var väldigt viktigt för mig också.
• 03:06Att en person som faktiskt har diagnosen.
• 03:10I alla fall en av diagnoserna.
• 03:11Fick spela den också.
• 03:12För ofta så är det människor som.
• 03:15Nej men att man bara spelar att man har det.
• 03:17Det känns som att det var väldigt viktigt att någon som faktiskt har det också fick visa det.
• 03:21För att då kanske blir mer rättvis.
• 03:23För det är många skådisar som gör ett fantastiskt jobb.
• 03:25Men sen finns det de som inte gör det.
• 03:27Och det är ändå fint att lämna utrymme mot de som faktiskt.
• 03:31Har det.
• 03:32Eller som är påverkade av det och sånt.